Some Kind of Wonderful – alla fakta om filmen

Det finns filmer som fastnar inte för att de är perfekta, utan för att de fångar exakt hur det känns att vara ung och inte riktigt passa in. Some Kind of Wonderful (IMDb:s filmdatabas) från 1987 är en sådan film – en John Hughes-berättelse om en konstnärlig high school-kille, hans bästa vän och den populära tjej han tror att han vill ha. Här får du svaren på de frågor som faktiskt dyker upp när filmen diskuteras: citatet, originallåten, åldrarna och en hel del rykten.

Premiärår: 1987 · Regissör: Howard Deutch · Manus: John Hughes · Huvudroller: Eric Stoltz, Mary Stuart Masterson, Lea Thompson · Originallåt: Soul Brothers Six (1967) · Svensk titel: Sig du älskar mig

Åtta rader, ett mönster: filmen är ett John Hughes-projekt från början till slut – även när regin låg hos någon annan.

Vad är det kända citatet från Some Kind of Wonderful?

Frågan dyker upp i varje diskussion om filmen – och svaret brukar vara samma replik.

”I don’t want to be your friend, I want to be your lover.”

– Keith i Some Kind of Wonderful (manus av John Hughes)

Repliken dyker upp i filmens slutscen, när Keith inser vem han egentligen älskar – och har blivit den formulering som flest förknippar med filmen.

Citatets ursprung och sammanhang

• Vem säger det? Keith, filmens huvudperson.
• I vilken scen? Filmens slutscen, när Keith väljer vem han älskar.
• Varför har det blivit så känt? Repliken fångar filmens kärntema: vänskap som egentligen är kärlek.

Det är ingen slump att citatet fått eget liv. Hela filmen bygger på en kärlekstriangel där Keith tror att han vill ha den populära Amanda – men publikens hjärta tillhör Watts, den bästa vännen som funnits där hela tiden.

Andra minnesvärda repliker i filmen

• Det finns ingen officiell ranking av filmens repliker – flera tävlar om uppmärksamhet.
• Filmsajter och forum samlar citat och diskussioner kopplade till filmen, men någon kanonlista finns inte.

Det som går att säga med säkerhet är att just den här konfessionen fått störst spridning – delvis för att den fungerar utanför sitt sammanhang, delvis för att den sammanfattar filmens idé i en enda mening.

Mönstret: repliken lever vidare för att den säger något universellt – att vänskap ibland är kärlek som väntar på att få sägas.

Är Some Kind of Wonderful värd att se?

Kort svar: ja, om du gillar uppriktiga 80-talsromantiker med hjärta – men det är en film med tydliga egenheter.

Handling och teman

• Handling: En konstnärlig high school-kille, Keith, försöker få en dejt med populära Amanda med hjälp av sin bästa vän Watts – en beskrivning som Rotten Tomatoes (recensionsdatabas) använder för filmen.
• Konflikt: Keith tror att han vill ha Amanda, men publiken förstår tidigt att rätt svar är Watts.
• Teman: Utanförskap, lojalitet och vad det innebär att faktiskt bli sedd.

Filmens styrka ligger i relationerna. Entertainment Weekly (nöjesmagasin) har beskrivit stämningen som en charmigt rå ton av ungdomlig kärlekstriangel-konflikt – en formulering som fångar både styrkan och gränsen: det här är inte en film som skäms för sina tonåriga känslor.

Recensioner och kritisk mottagning

• Betyget 7,0 av 10 på IMDb:s filmdatabas.
• Kultstatus bland 80-talsromantiker – filmen diskuteras fortfarande regelbundet, särskilt för Mary Stuart Mastersons insats som Watts.
• Enligt uppgifter låg produktionsbudgeten på cirka 3 miljoner dollar och den globala intäkten på omkring 12 miljoner dollar.

Med de siffrorna var filmen ingen omedelbar jättehit – men den hittade sin publik på tv och video, vilket är det vanliga mönstret för filmer som växer till kultklassiker. Den som letar efter en oklanderlig box office-succé ska leta någon annanstans; den som letar efter en film med själ ska stanna kvar.

Jämförelse med andra John Hughes-filmer

• Hughes skrev manuset medan Howard Deutch regisserade – en arbetsfördelning som Rotten Tomatoes (recensionsdatabas) bekräftar.
• Filmen brukar diskuteras som en av Hughes mer jordnära ungdomsfilmer, med mindre glans och mer hjärta.

Jämfört med Hughes mer kända filmer är Some Kind of Wonderful mindre stylad och mer rakt på sak. Det gör den både mer trovärdig och lite mindre spektakulär – en film som belönar den som söker känsla snarare än perfektion.

Det här är alltså ingen film för den som kräver överraskningar. Det är en film för den som vill se 80-talets tonårskänsla göras med hjärta – och för den som uppskattar att en biroll kan stjäla hela filmen.

Mönstret: filmens framgång ligger i att den inte försöker vara något annat än vad den är.

Vem framförde Some Kind of Wonderful original?

Originallåten ”Some Kind of Wonderful” spelades in av soulgruppen Soul Brothers Six och släpptes 1967 – tjugo år innan filmen fick biopremiär.

Soul Brothers Six – historien bakom bandet

• Originalartist: Soul Brothers Six.
• Utgivning: 1967.
• Listplacering: Som bäst plats 91 på Billboard Hot 100, enligt uppgifter.

Att en låt från 1967 gav namn åt en film från 1987 är ovanligt. Det som hände var att filmen lånade både titel och stämning från låten – längtan, hopp och sårbarhet – och gjorde den till en signatur som fortfarande förknippas med berättelsen om Keith och Watts.

Låtens listplaceringar och popularitet

• Låten nådde sin högsta Billboard-placering redan 1967, men fick sitt bredaste erkännande efter att filmen använt den.
• Kopplingen till filmen har gjort att nya generationer upptäckt originalet – en ovanlig resa för en soulsingel från 60-talet.

Det här är ett av få fall där en film är lika beroende av sin titellåt som låten är av filmen – de delar identitet.

Hur gammal var Lea Thompson när hon spelade in Some Kind of Wonderful?

Lea Thompson, som spelar Amanda Jones, föddes den 31 maj 1961. Under inspelningen 1986–1987 var hon alltså 25 år – en bit över tonåren som hennes rollfigur rör sig i.

Lea Thompsons ålder vid inspelningen

• Född: 31 maj 1961.
• Ålder vid inspelningen: 25 år.
• Roll: Amanda Jones, den populära tjej som Keith försöker imponera på. Apple TV (streamingtjänst) listar henne bland huvudrollerna.

Att 25-åringar spelade high school-elever var ingen ovanlighet i 1980-talets Hollywood. Det som gör Thompson intressant i just den här filmen är att hon några år tidigare hade synts i Back to the Future – en länk mellan två av decenniets mest omdiskuterade filmer.

Hennes etnicitet och bakgrund

• Etnicitet: Kaukasisk, amerikansk – uppgiften dyker upp i sökningar men innehåller ingen nyhet.
• Bakgrund: Thompson är en etablerad amerikansk skådespelare vars karriär sträcker sig från 1980-talet och framåt, med huvudroller i såväl drama som komedi.

Frågan om etnicitet är ett exempel på hur sökmönster kan skapa frågor som i praktiken redan är besvarade. Det finns inga dokumenterade uppgifter som komplicerar bilden av Thompsons bakgrund – hon är en vit amerikan som spelat allt från Lorraine i Back to the Future till Amanda i den här filmen.

Hur många barn hon har

• Barn: Lea Thompson har två döttrar, Madelyn och Zoey Deutch, enligt offentliga intervjuer.
• Oklart i ryktena: Vissa uppgifter anger tre barn – det finns inga offentliga källor som styrker det. De intervjuer som finns tillgängliga beskriver två döttrar.

För den som vill placera Thompson i sitt sammanhang räcker det att titta på hennes rollista: hon var en av 80-talets mest närvarande skådespelare i ungdomliga roller, samtidigt som hon i verkligheten var i mitten av tjugoårsåldern.

Mönstret: frågor om ålder och etnicitet dyker upp när en skådespelare blir ikonisk – men svaren är sällan mer dramatiska än en titt i kalendern.

Implikationen: trots att hon spelade tonåring var Lea Thompson i verkligheten en vuxen kvinna, vilket var standard på 80-talet.

Är Michael J. Fox och Lea Thompson vänner?

Här måste vi först reda ut en sak: Michael J. Fox syns inte i Some Kind of Wonderful. Går man igenom den dokumenterade rollistan finns ingen Fox-roll – frågan uppstår för att Lea Thompson och Fox spelade mot varandra i Back to the Future.

Vänskapen mellan Fox och Thompson

• Gemensamt projekt: Back to the Future, där de arbetade tillsammans.
• I Some Kind of Wonderful: Fox har ingen roll – filmen kretsar kring Keith, Watts och Amanda.
• Privat vänskap: Inte bekräftad. Varken Fox eller Thompson har offentligt beskrivit varandra som nära vänner utanför arbetet.

Det innebär att svaret på frågan är mer nyanserat än ett enkelt ja eller nej. De är kollegor med en lång gemensam historia, men någon dokumenterad privat vänskap finns inte i de intervjuer och memoarer som är offentliga.

Michael J. Fox personlighet i verkliga livet

• I intervjuer och branschporträtt beskrivs Fox ofta som vänlig, ödmjuk och professionell.
• Hans offentliga berättelser om sitt eget liv har präglats av rakhet och självdistans.

Det här är förstås subjektivt. Det som går att säga med säkerhet är att Fox under decennier har gett åtskilliga intervjuer där han framträtt som just vänlig och jordnära – en bild som återkommer genomgående i hur kollegor beskriver honom.

Alkoholvanor: drack Fox mycket?

• Egen berättelse: Fox har själv berättat att alkoholen var ett problem under 1980-talet.
• Nykter sedan: 1992, enligt hans egna offentliga uttalanden.

Parkinsons sjukdom och tal

• Diagnos: Fox har Parkinsons sjukdom och har berättat öppet om hur den påverkar vardagen.
• Tal: Sjukdomen påverkar ibland rösten, men i intervjuer för han samtal utan problem – även när samtalen blir långa.

Det viktigaste i sammanhanget: Fox har aldrig försökt dölja sjukdomen. Han har tvärtom använt sin position för att prata öppet om den, vilket gör att uppgifterna om hans hälsa hör till de mest väldokumenterade i Hollywoods offentliga samtal.

Så här långt är bilden tydlig: Fox och Thompson har en gemensam yrkeshistoria, men deras relation är inte en offentlig vänskap – och Fox hälsa är hans egen berättelse, inte en filmkvälls kuriosa.

Implikationen: frågan om deras vänskap är mer en produkt av deras gemensamma filmhistoria än av verklig närhet.

Är Jennifer Aniston nykter nu?

Den här frågan har egentligen inget med Some Kind of Wonderful att göra – den dyker upp i sökmotorerna av en helt annan anledning: när en känd persons nykterhet diskuteras, vandrar nyfikenheten vidare till andra namn.

Jennifer Anistons förhållande till alkohol

• Aniston har i intervjuer sagt att hon dricker väldigt lite.
• Det finns inga dokumenterade uppgifter om att hon skulle ha haft ett alkoholmissbruk.

Något mer dramatiskt finns inte att rapportera. Aniston har upprepade gånger beskrivit sig själv som en person som inte behöver alkohol för att koppla av – men hon har aldrig gjort en stor sak av det.

Nykterhet i Hollywood

• Kändisars nykterhet är ett återkommande samtalsämne i USA.
• Berättelser som Michael J. Fox alkoholhistoria väcker ofta frågor om andra namn – vilket förklarar frågans närvaro i ett sammanhang som handlar om en 80-talsfilm.

Det här är ett exempel på hur relaterade sökningar skapar frågor som inte har något bra svar i källmaterialet. För den som undrar: Aniston har aldrig varit aktuell i en nykterhetsberättelse av det slag som Fox beskrivit.

Slutsatsen här är kort: det finns ingen historia att berätta om Aniston i det här sammanhanget – och det är i sig ett svar.

Vem var den tyngsta drinkaren någonsin?

Även den här frågan är en relaterad sökning snarare än en fråga med ett faktiskt svar. Något officiellt rekord för mest alkohol som en människa druckit vid ett tillfälle finns inte.

Historiska personer med extrem alkoholkonsumtion

• Historien är full av mytiska berättelser om personer med extrem alkoholkonsumtion.
• En av de mest kända gäller brottaren André the Giant, som ryktas ha druckit enorma mängder.

Ryktet om André the Giant är ett typexempel på hur en muntlig tradition kan växa: ju mer osannolik berättelsen är, desto roligare blir den att återberätta. Några tillförlitliga källor på mängderna finns inte.

Rekord i alkoholdrickande

• Det finns inget officiellt register över den här typen av bedrifter.
• Uppgifter om rekord i alkoholdrickande är i praktiken alltid anekdotiska.

Svaret på frågan är därför: ingen vet, och alla som påstår sig veta hänvisar till rykten. Det säger mer om vår fascination för extrema berättelser än om någon enskild person.

Slutsatsen här är en annan än i resten av guiden: ibland är det bästa svaret att frågan inte går att besvara – och att det är okej.

För- och nackdelar med Some Kind of Wonderful

Sex punkter, en sammanfattning: filmen vinner på känsla och förlorar på förutsägbarhet.

Det här är alltså ingen film för den som kräver överraskningar. Det är en film för den som vill se 80-talets känsla göras med hjärta – och för den som uppskattar att en biroll kan stjäla hela filmen.

Fakta och rykten

Här har vi samlat det som går att verifiera – och det som cirkulerar utan att ha grund i dokumenterade källor.

Balansen mellan listorna säger något viktigt: ju längre från filmens faktiska produktion vi rör oss, desto tunnare blir underlaget – och desto viktigare blir det att skilja på vad någon har sagt och vad någon har ryktats ha sagt.

Röster om filmen

Tre citat fångar filmen bättre än långa utläggningar – från manuset och från pressen.

”I don’t want to be your friend, I want to be your lover.”

– Keith i Some Kind of Wonderful (manus av John Hughes)

”En konstnärlig outsider i high school försöker få en dejt med den populära Amanda Jones – med hjälp av sin bästa vän Watts.”

– Rotten Tomatoes (recensionsdatabas) om filmens handling

”En charmigt rå ton av ungdomlig kärlekstriangel-konflikt.”

– Entertainment Weekly (nöjesmagasin) om stämningen i filmen

Sammanfattning

Some Kind of Wonderful är en film som aldrig blev den stora Hughes-hiten, men som överlevt tack vare sin ärlighet. Den har ett manus som vågar vara rakt på sak, en skådespelare i Mary Stuart Masterson som gör en biroll oförglömlig, och en originallåt som gett filmen både titel och hjärta. För den svenska 80-talsnostalgikern är valet tydligt: streama filmen och låt slutscenen avgöra, eller håll dig till de mer omskrivna Hughes-titlarna – men vet att du då missar Mary Stuart Mastersons oförglömliga insats som Watts, en av decenniets mest ärliga kärleksbekännelser.

Vanliga frågor

Relaterad läsning

• Buena Vista Social Club – historia, musik och film
• Rollistan i Den oändliga historien – svenska röster